Oj, va tiden går fort!

Det har verkligen varit stendött på bloggen länge nu, alldeles för länge. Men hemma hos oss har det inte varit stendött vilket förstås är den största anledningen till stilleståndet här 🙂

Det blev en intensiv men rolig vår, sommar och höst tillsammans med våra hundar. Kurser både här och där i Sverige, jakter o så förstås en hel del träningar tillsamman med härliga människor med samma intresse! Prov har det blivit, både med bra och mindre bra resultat. Mest frustrerande var det när vi startade Elsa som den helgen verkligen inte fattade nånting… Jag trodde ett tag hon var sjuk eftersom hon betedde sig så himla konstigt men så visade det sig att hon var ju rejält skendräktig, hade vi upptäckt det innan start skulle vi ha strykit henne.

Henning 1:a pris Nkl

Ethel fick sin första kull tillsammans med Northline´s Outstanding Dallas DHU ”Bobby” i början av september, en fin kull på sju valpar – fem tikar och två hanar. Ethel tog hand om dem så fint, en riktig supermamma!

Ethels & Bobbys småbarn

Tanken var att vi skulle para Elsa i samma veva men planen sprack, det går inte alltid som man tänkt sig 🙂 Vi tar nya tag på nästa löp som borde komma igång i slutet av 2021 och hanen vi kommer använda är Meadowlark Garstang Blue.

O apropå parning och valpar så har jag och Magnus bestämt oss för att starta en helt ny kennel tillsammans så i nu under november gjorde vi slag i saken. Tur hade vi också och blev erbjuden av en valpköpare och kompis att ta över ett kennelnamn som hon hade men aldrig använt. Med tur menar jag att det tog två veckor istället för sex månader som det kan ta när man ska söka ett helt nytt kennelnamn. Namnet man ansöker om kollas också i en internationell databas så det inte redan finns, kan ju säga att typ allt finns – helt hopplöst att hitta nåt bra. Så Axelerate Gundogs blev det och det känns så bra och superspännande, stort tack Emelie 🙂

Mer då…? SigneGumman har fått gå i pension och har flyttat hem till min lillebror Fredrik och hans fina barn Axel och Lisa. Min plan var aldrig att omplacera henne då hon verkligen är min stora kärlek men när de lånade hem henne och jag såg hur fint de trivdes tillsammans så var jag tvungen att släppa min själviska sida och göra det bästa för alla. Hon är ju kvar i familjen.

Signe i Estland 2019

I övrigt så har 2021 sett ut för oss som för de allra flesta. En pandemi som satt stopp för mycket men som också förhoppningsvis fått oss att tänka till. Jag hoppas verkligen alla tar lärdom och nu inte kastar sig tillbaks i ”Det gamla normala”, att vi istället tillsammans skapar en rimlig form av ”Det nya normala”.

Hur det än är så finns det inget ont som inte har något gott med sig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.