4:e april!

För precis ett år sedan blev jag sjukskriven för utmattningssyndrom, det känns märkligt… Tre veckor tidigare brast det totalt för mig i vårt tysta rum på jobbet tillsammans med chefen, det var en av de otäckaste upplevelser och känslor känslor jag haft. Att totalt tappa kontrollen och precis all energi, att bli så fruktansvärt ledsen och bära runt på den där stora kolsvarta klumpen i magen fylld med ångest. Min chef skickade omgående hem mig och jag skulle hålla mig hemma i minst tre veckor. Jag var tillbaks på jobbet tredje april och skulle prova om det fungerade vilket det förstås direkt visade sig att det inte gjorde. Inte på långa vägar… Den fjärde april blev jag sjukskriven och jag fungerade inte över huvud taget på flera månader, blev hemma på heltid ett halvår innan det var dags att smyga mig tillbaks till jobbet i lugnt tempo. Nu jobbar jag sedan en månad tillbaks 100% och det känns riktigt bra. Jag kommer aldrig att få tillbaks samma stresstolerans jag hade innan, det är jag väl medveten om. Fast samtidigt så är ju det bra då det minskar risken att hamna där igen. Det får verkligen aldrig mer hända!

Men… Det finns inget ont som inte har något gott med sig. Under den här vidriga resan så har jag ändå lärt mig mycket om mig själv. Hur jag fungerar, vart jag har mina gränser, hur jag uppmärksammar signaler osv osv. Framförallt har jag lärt mig att sätta gränser och säga nej, både på jobbet och privat. Hyfsat bra har jag blivit på det, jag behöver påminnas emellanåt 🙂

Det här är ingen ”årsdag” att fira men att glömma är heller inte att alternativ. Det är bra att påminnas och reflektera emellanåt – inte bara köra på som om ingenting har hänt. Jag får fylla den här dagen med positiva saker också 🙂 Årets fjärde april, så händer det faktiskt någonting riktigt roligt och spännande, vår nya bil börjar tillverkas just idag – tjohoooo 🙂 Vi längtar tills vi får hem den någon gång under sista delen av april.

Nu regnar det ute och har gjort så i stort sätt hela dagen. Det är riktigt bra så snön får lite extra hjälp att försvinna. Jag har en dag kvar att jobba och sedan väntar drygt två veckors härlig ledighet som jag ska ägna till mina fyrbenta vänner <3

Vi körde förbi ett gäng rådjur på vägen hem från jobbet, tror de var sju eller åtta stycken. När vi stannade bilen för att fota försvann alla utom två fina bockar. En liten yngre kille som måste vara mitt i vinterpälsfällningen, han såg för bedrövlig ut – som en bergsget typ 🙂

Den andra killen var lite större och ståtligare, mycket finare i pälsen också.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.