Skräck!

Under kvällsrastningen igår hörde jag plötsligt ett alldeles hjärtskärande skrik från mörkret någonstans i skogskanten  och jag kunde direkt höra att skriket kom från Elsa. Jag ropade på henne och efter en stund kom hon haltandes tillbaks. Tog in gänget och hade Elsa ensam i köket så jag fick gå igenom henne. Det syndes tydligt att det gjorde ont men eftersom hon ändå använde benet lite så började vi med att ge henne en halv Rimadyl och bestämde att vi kontaktar veterinär som idag om det inte blir bättre.

Hon sov hela natten så jag hade förhoppningar att det rätat till sig vilket var helt fel. Klockan 8 i morse så hängde jag på låset till Veterinärhuset och efter en massa olika undersökningar av olika veterinärer så såg de tillslut att hon hade en spricka i bogbladet. Jättetråkigt och så typiskt, hon måste ha halkat och slagit i sidan, sprungit in i någon av de andra hundarna eller in i något annat. Finns inget veterinären kan göra åt detta mer än att ge smärtstillande och att ordinera fullständig vila i fyra veckor med endast korta koppelrastningar och hon får absolut  inte vara med de andra hundarna fram tills vi ska på återbesök den 16 januari. Det är väl en himla tur att det kommer massa röda dagar nu och när vi om ett par veckor återgår till vardagen igen så löser vi det också, tur jag kan jobba hemma. Även om det låter otäckt med en spricka i bogbladet så hade det kunnat vara betydligt mycket värre. Jag har varit jätteledsen och orolig hela dagen men nu känns det ändå helt ok – prognosen ser ju bra ut!

Älskade lilla MuppisElsa hos veterinären i väntan på röntgen <3
Lite groggy efter lugnande och då är det mysigt att ligga på husses jacka <3

En olycka händer så snabbt och när det händer så funderar man på hur det hade kunna undvikas. Men samtidigt… Varesig man har hundar, barn eller om det gäller sig själv så kan vi inte begränsa oss i den höga grad att vi tar bort allt som kan riskera att det går på tok. I Elsas fall så var oturen framme och jag hade inte kunnat göra något annorlunda, det jag kan hoppas på är att lilltjejen lär sig att det är smart att ta det aningens lugnare när hon är lös med de andra och att hon håller lite koll runt omkring sig 🙂

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.